Det var så länge sedan jag var inne på min blogg och skrev. Men när jag läser den så kommer gråten, jag känner mig inte bara ledsen utan även arg för hur jag kan missköta min kropp som jag gör.

Vintern har varit jobbig, min kropp har inte orkat med någonting, att gå en promenad har bara inte fungerat eftersom det har varit så mycket snö, om jag någon gång har försökt med att ta mina stavar och ta en promenad så har det alltid slutat med att jag dagen efter har sådan värk i hela kroppen.

Nu känns det ännu värre, mina knän orkar inte med min övervikt, ryggen och magen känns som sten, orkar knappt röra mig. För många är inte 10 kilo någon större olycka, de flesta klarar detta och mår bra, men jag mår inte bra. Jag skriker efter hjälp, men det är inte lätt.

Jag spelar bowling två gånger i veckan, varje gång 3 serier, detta tar på kroppen på ett positivt sätt och jag mår så bra efter detta, tyvärr så blir det då en snabblunch på Mc Donald, men jag dricker bara vatten och jag tar ingen pommes. Det är sällan jag äter godis, kaffebröd är inte heller något jag unnar mig utan det blir vid något enstaka tillfälle när jag är bortbjuden. Visst vi dricker vin, nästan varje dag, det har bara blivit en vana att ta sig ett glas innan maten, sedan blir det vatten till maten istället.

Men nu känner jag att jag behöver hjälp och då inte minst av min man, som hela tiden vill ha något att tugga på. Har nu märkt när jag har varit sjuk ett par dagar och fått honom att ta vad han vill och inte tjata på mig så har min vikt rasat. Men hur håller man detta, jag har inget behov av en lunch, kan lika bra ta ett glas vatten, men han vill ha mackor och mer därtill och då när jag ändå får stå och laga denna lunch så tar jag en macka eller två bara för att de finns där.

Jag var på utställning i lördags, när jag på morgonen tog på mig min kostym så var det rena katastrofen, fick sätta i gummiband i midjan, mellan knapp och knapphål,  kavajen gick inte att stänga, utan den fick vara öppen. Gissa om jag mådde dåligt, jag grät inombords.

Idag gråter jag ännu mer när jag ställer mig på vägen och mäter min midjag och byst. Skulle vilja skrika högt, men vad hjälper det, jag mår i alla fall bara illa av allt elände.

Vikt: 70 kg

Midja: 100 cm

Byst: 116 cm

Nej, idag är det fredag och jag säger inte "jag börjar på måndag" utan det är idag jag måste sätta hårt mot hårt.

Ia